Dagens citat och bild

.
.
Källa

Nya bilder från VA- A Grafic Novel

Några skisser från Frostbite, som Emma Vieceli gjort (hon som teckar Vampire Academy-A Grafic Novel, minns ni?)
Ser det inte ascoolt ut?
.
.
.
.
.
Haha, sista blev rätt pluttig :)

Regissören till Twilight ska göra skandinavisk storfilm

Fick nyss veta av Ronja som kommenterade på Thevampireobession att Catherine Hardwicke (hon som regiserade Twilight) ska regisera en film här i Svergie, med Noomi och Ola Rapace i huvudrollerna.
Så här står det:

Twilight-regissören Catherine Hardwicke kommer att regissera filmen om en av Sveriges mest omskrivna och skandalomsusade kärlekspar; Anita Lindblom och Bosse Högberg. Den hyllade och prisbelönade Noomi Rapace och Ola Rapace ska spela huvudrollerna i filmen om Anita Lindblom och Bosse Högberg. Inspelningen kommer att gå igång hösten 2011 i Stockholm, med planerad biopremiär vintern 2012.

Catherine Hardwicke har bl a regisserat publiksuccén Twilight, med Kristen Stewart och Robert Pattinson.

- Jag blev förälskad i manuset – det kastar oss in i svensk 60-tals kändiskultur i technicolor, en värld där namn är viktigare än personlighet. Inspirerad av en sann historia – den vilde, karismatiske boxare Bosse Högberg och den glamorös popdivan Anita Lindblom, som delade ett omättligt beroende av berömmelse.

Vi följer Bosse in i ringen där han kämpar med näbbar och klor för att överleva, Anita på scenen när hon förför Sverige, och deras liv tillsammans där de krockar med den svenska staten, förklarar Hardwicke.

- Den hårda, fantastiska Noomi Rapace och övertygande skådespelaren, Ola Rapace, som har boxats i fyra år för denna roll, är en dynamisk kombination – en regissör dröm, säger Catherine Hardwicke.

Senast såg vi Noomi Rapace och Ola Rapace i Pernilla August prisbelönade publiksuccé Svinalängorna. Noomi Rapace fick sitt stora nordiska och internationella genombrott med Millennium-filmerna och är nu närmaste aktuell i Hollywood filmen Sherlock Holmes – A Game of Shadows.

- Detta har varit ett drömprojekt för oss från allra första början. Vi har utvecklat det i flera år tillsammans med manusförfattaren Peter Birro som skrivit ett fantastisk manus på en historia där verkligheten överträffar dikten. Dessutom har vi återigen får nöjet att arbeta med två av Sveriges mest spännande skådespelare – Noomi Rapace och Ola Rapace – och med en så renomerad och passionerad regissör som Catherine Hardwicke känner vi att detta kommer att bli en otroligt rafflande resa, säger Helena Danielsson, producent på Hepp Film.

Filmen produceras av Malte Forsell på Garagefilm International AB och Helena Danielsson på Hepp Film tillsammans med Maria Dahlin på Hepp Film, i samproduktion med Nordisk Film, Lone Korslund samt Paradox Entertainment AB, Fredrik Malmberg & Gudrun Giddings. Nordisk distributör är Nordisk Film.

Pic_29_6_2011_40_54_Pressbild BosseAnita Fotobyline

Känns det inte coolt?

 


Dagens citat


Vampire Academy Mass Market Edition har släppts

Och detta är alltså en bok som innehåller första boken i VA-serien och även första kapitlet i Bloodlines.
Går att beställa här.
källa

Nu kan du boka Yttersta Offret!

Gör som jag gjort, och boka Yttersta Offret här på cdon.com
Källa

Dagens citat

Tänkte att vi kunde börja med det :) Alltid ett säkert inlägg.
Tumblr_lhoerdyqap1qgnybno1_500_large
Vampire Academy- Dimitri & Rose

Ett dött hjärta älskar inte: Kap 5

Japp, här är nästa kapitel. Hoppas ni gillar det :)


Tusen tack till Animal, för den snygga fanbilden :)

.

Kap 5

Celine

 

Jag joggade slutligen vägen hem. Och eftersom jag är en vampyr, så gick det ganska snabbt. Jag suckade högt flera gånger. Caféet hade inte lättat min tankar.

Men när jag kom in på gårdsplanen uppfattade jag en doft, som jag både kände igen och inte kände igen.

Det var lukten av en okänd vampyr.

I samma sekund rörde sig något i mitt synfält. Jag regerade snabbt och satsade på flykt. Jag sprang uppför verandatrappan och bokstavligen brakade genom dörren. Något grep tag i min kofta och rev i den, men jag hann precis innanför tröskeln.

Jag flämtade och satte mig långsamt upp. Någon morrade frustrerat. När jag känt doften hade jag gissat att det var en gammal vampyr, och jag hade tydligen haft rätt. Den här vampyren var stark och snabb, men den kunde inte komma in i hus där den inte blivit inbjuden.

Jag reste mig upp och mötte min ’besökare’. Vampyren framför mig såg ut att ha blivigt förvandlad när han ar ungefär sju. Hans hy var vit, hans ansikte runt och hans ögon stora. Håret var av färgen mörkbrunt och låg välkammat på hjässan. Han bar en kavaj med pråms och knästrumpor, kläder från 1700-talet skulle jag gissa. Hans mun var förvridet av en morrning, när han gång på gång försökte ta sig in. Jag hade aldrig sett en vampyr i en barnakropp förut. Han var läskig.

Vampyren slutade upp med sina försök och ansiktet blev kyligt lugnt. Han granskade mig.

”Jaha.” sa han bara.

”Vem är du?” frågade jag bryskt.

Han höjde ett ögonbryn. ”Kan du inte lista ut det? Efter att din vän varnade dig.”

Jag spärrade upp ögonen. Han var från De.

Så de hade hittat mig tillslut. Och nu tänkte de ta med mig.

Konstigt nog var jag inte rädd. Här i mitt hus var jag skyddad, de kunde inte komma in.

”Hur hittade ni mig?” frågade jag och lät rätt modig.

”Det var inte svårt. Mästaren har sina trupper överallt. Jag och min kompanjon blev hitskickade för att leta fram bevis för att du brytit mot lagen.

”Bevis? Varför tog ni mig inte bara?”

Vampyren himlade med ögonen. ”Vi har väl någon form av heder. Men nu har vi bevis, så då måste jag be dig att följa med för att ta ditt straff.”

”Vaddå för bevis?”

Vampyren log kallt. ”Du räddade livet på människopojken, och smekte sedan hans kind. Vi har det filmat.”

Jag tappade fullkomligt andan. De hade orsakat olyckan, för att få fram bevis för mina känslor, och nu var det filmat. Jag var fast.

”Så snälla du…” sa vampyren och räckte fram handen. Han hade nog sett förändringen i mitt ansikte. ”…kom med.”

Jag skulle i alla fall kämpa. ”Aldrig.”

Vampyren ryckte på axlarna. ”Okej. Synd bara för din pojkvän. Jag ska hälsa honom att…”

”Vänta.” avbröt jag med stigande rädsla. ”Vad är det med Zach?”

Vampyren log ännu bredare. ”Låt oss säga såhär. Min kompanjon har honom. Och följer du med snällt, så kanske vi tar det lite skonsamt med honom.”

Jag försökte svälja ner rädslan, utan resultat. De hade Zach. De hade Zach. Åh nej, nej, nej. Skräcken för att något skulle hända honom bara växte och blev övermäktig. Tillslut började kanterna på mitt synfält att bli suddiga.

”Om du så mycket kröker ett hårstrå på honom…” Mitt hot kom i en svag viskning, och lät inte särskilt skrämmande.

”Ska vi?” frågade vampyren och räckte åter igen ut sin hand, som om han bjöd upp mig till vals.

Darrande och mycket långsamt stäckte jag ut min egen hand och lade den i hans. Han ryckte genast ut mig från mitt skyddande hus och låste fast mina händer bakom ryggen.

”Tack.” viskade han i mitt öra. ”Du har gjort det hela mycket enklare.”

 

Han band för mina ögon och sprayade något i min näsa, så att mitt luktsinne förstördes. Så fördes jag bort. Han samtalade ibland med en kvinna, som måste vara hans kompanjon. Jag frågade en gång om Zach, och då hotade de med att bryta hans arm om jag inte höll tyst i fortsättningen. Det blev det en resa i bil och sedan så började de föra mig nedför massor av trappor. Min näsa började långsamt återvända och jag kunde känna lukten av jord. Självklart. Des högkvarter måste såklart vara under jord, välskyddad från solens strålar.

Tillslut knuffade de ner mig på ett metallgolv, och slängde ytligare något bredvid mig. Så talade ett klickande ljud om att de stängde någon form av en dörr. Så blev det helt tyst.

Det tog inte lång tid för mig att bryta sönder de handklovar de satt på mig och slita av ögonbindeln. Jag såg mig om. Jag fanns i ett rum, helt gjort i metall. Rummet var fyrkantigt, och varje vägg var ungefär tre meter lång. Vid en av väggarna satt en dörr som såg ogenomtränglig ut.

Jag var i en cell för vampyrer.

Just då upptäckte jag ett bylte, som låg slängt inte så långt ifrån mig. Jag kände genast igen den blåa skjortan.

”Zach?” pep jag och var blixtsnabbt framme vid hans sida. Jag lyfte varsamt upp hans slappa huvud och placerade det i mitt knä. ”Zach?”

Hans bandage hade åkt upp lite, och vid ena tinningen hade han ett otäckt blåmärke. Hans ögon var slutna, men jag kunde höra hans hjärta slå.

”Åh, Zach.” viskade jag och lutade mig över honom. Det kändes som om någon rev och slet i hjärtat. ”Förlåt mig. Jag är så ledsen för det här. Men jag ska få ut dig, det lovar jag.” Jag strök honom över kinden. ”Det lovar jag.”

Jag tog av mig koftan (eller det som var kvar av den) och vek den som en kudde under Zachs huvud. Sedan reste jag mig upp och inspekterade väggarna och dörren. Det ar säkert omöjligt för mig att slå sönder dem, men det var värt ett försök i alla fall.

 

Zachery

 

Det tog ett tag innan jag insåg att jag lämnat medvetslösheten och vaknat. För egentligen var det ingen stor skillnad. Det var helt svart och överallt ekade högljudda dunkanden. Det lät som något hårt och massivt stötte mot lika massiv metall. Mitt huvud och mage värkte. Jag försökte minnas vad som hänt efter att den bleka kvinnan slagigt ner mig, men det var helt svart. Jag måste ha varit avsvimmad.

Marken under mig var hård och kylig metall. Under mitt huvud låg en tygbit. Jag försökte sätta mig upp, men föll genast ner igen med ett stön när det högg till i magen. Rummet jag var i var kallt, och med tanke på hur min röst ekade inte särskilt stort. Så ljöd plötsligt en röst genom mörkret.

”Zach?”

Jag kände genast igen den. ”Cell?”

I nästa ögonblick var ett par svala händer runt mitt ansikte.

”Zach, du borde lägga dig ner igen.” sa Celine och tryckte mig varsamt ner. Min hjärna gick på högvarv. Celine var här. Den bleka kvinnan hade ju talat om henne.

Så slog det mig plötsligt, som en blixt från en klar himmel. Celine och jag var kidnappade. Antagligen av den här kvinnan. Men varför? Varför skulle någon vara intresserade av oss?

Ju mer jag tänkte på det, desstu räddare blev jag. Vad var det som vi hamnat i? Och vad skulle hända med oss nu?

”Zach, ta det lugnt.” sa Celine med en fast röst. ”Jag ska förklara allting.”

.


Elena & Stefan eller Elena & Damon?????

Vem tycker ni egentligen att hon passar bäst med? För mig är det en självklarhet att Elena hör ihop med Stefan, men nu verkar det som att många hoppas på Elena och Damon.
Så vad tycker ni? Vem hör Elena samman med?

.

.


Elena och Stefan har blivit nominerade i EW för "Sexiest Couple"

här kan ni rösta på Elena och Stefan för "Sexiest Couple" i EW.com.
Tycker att ni borde rösta på de eftersom dom är det perfekta paret!!

OMSLAGET TILL BLOODLINES - UK

Så här ser omslaget till Bloodlines ut i UK!


Felicia - tredje bloggaren!

Hejsan!
Jag är Felicia och jag är den tredje bloggaren här på Ilovevampire.
Jag ska presentera mig själv lite kort:
Som sagt så heter jag Felicia och jag är 13 år gammal. Jag älskar Vampire Diaries serien och Twilight filmerna. Jag har dock tappat intresset för Twilight är inte så besatt som jag var men den är väl helt okej. Vampire Diaries är min favorit serie bland annat Vampire Academy och House of night serien. Här kommer bloggar som jag följer:
Thevampireobsession.blogg.se
Twovampire.blogg.se
Det var allt om mig, kommentera om ni har några frågor!
//Felicia

Förhandsboka TVD-kalendern

Nu kan du förhandsboka The Vampire Diaries kalendern, som kommer ut i Agusti,  på Amazon.

 

Källa
Glöm inte att mejla oss om du vill bli Ilovevampire's tredje bloggare: ilovevampire@live.se

En till bloggare?

Japp, ni läste rätt.
Vi här på Ilovevampire känner att vi är sugen på att sluta ännu en medlem till vårat enkla bekantskap.
Vi vill alltså ha en till bloggare.
Jo, det är kanske inte topp-uppdatering här på bloggen. Och därför vill vi ha en tredje bloggare.
Är du intresserad? Mejla då ilovevampire@live.se och berätta om dig själv.



Yttersta Offret, ute den 16/8!

Fick nyss veta av Animal att Yttersta Offret, den sjätte och sista delen av Vampire Academy, kommer ut på svenska den 16 Agusti i år.

Behöver jag ens säga att jag längtar?

Sv: till Felicia

Felica om Ett dött hjärta älskar inte: Kap 4:
Du är jätte duktig! Du är begåvad tjejen!! Fortsätt med det du gör!!!
Jag har en två frågor.
1. Jag skulle mer än gärna vilja göra sådana där bilder jag skulle nog vilja göra 2-3 st eller fler. Men vad använder du för program och vad har du för text skulle verkligen vilja veta det alltså jag menar vad har du för stil på texten:)
2. Ni har ju copyright på eran berättelse men man kan kopiera texten fortfarande. Om man har copyright ska man väl inte kunna kopiera texten?

Skulle du kunna svara så snabbt som möjligt i ett inlägg?:)
Sv: Tack så mkt för berömmet :)
1. Jag använder helt enkelt Paint, och vilket textstil jag använder varierar. Och ärligt talat vet jag inte vilket stil jag har, jag bara tar något :)
2. Vi har copyright, vilket betyder att man inte får kopiera någonting. Dock kan man det, eftersom jag vill att man ska kunna hämta fakta m.m från den här bloggen.
Så, alltså. Bilder som vi inte äger själv och text som vi inte heller äger själv har man full rätt att kopiera. Men våra berättelser äger vi full rättlighet till, vilket betyder att vi har copyright på den.
Tack för din kommentar, Felicia!
Update: T:et gör jag på fri hand, med en pensel i Paint.

Glad midsommar!

Glad midsommar, alla läsare!

Från oss här på Ilovevampire :)

Trailer till Aim High

Hittade nyss trailern till Aim High.
Visst verkar den bra? helt klart en film i min smak. :)
Källa

Ett dött hjärta älskar inte: Kap 4

Här kommer kapitel 4 på E.I. Tack till er som kommenterat :) Var inte rädd för att ge kritik också.

PS.(Personerna som jag använder till varje bild är Ashley Greene och Thomas Dekker. Om någon har lust att göra en sådan bild, så kan ni skicka den hit: ilovevampire@live.se. Jag vet, jag tigger lite. Men det börjar bli drygt att göra dessa bilder)DS

Kap 4

”Zach? Zach?”

En mjuk, melodisk röst sa mitt namn om och om igen. Jag tvingade isär ögonen och stirrade upp i Celines bruna.

”Hej.” sa hon och log. ”Är du okej?”

Jag nickade. Bortsett från en liten huvudvärk mådde jag fint. ”Var…?”

”Du är på sjukhuset.” sa hon och hjälpte mig att sätta mig upp.

Jag låg, eller snarare satt, på en röd soffa. Runt om mig fanns liknande soffor fulla av människor. Sjuksköterskor behandlade sina patienter direkt här ute korridoren så jag antog att de andra rummen var fulla. Jag röde vid pannan och kände ett bandage. Jag såg på Celine som satt i slutändan av min soffa.

”Vad hände?” frågade jag.

”Du kraschade.” sa Celine allvarligt. ”Med bilen, när du var på väg hem.”

Jag rynkade pannan och försökte minnas. Jag drog efter andan när bilden av lastbilen som sladdade mot mig dök upp. Jag försökte minnas vad som hänt sen, men det var en enda dimma.

”Herregud.” flämtade jag. ”Hur mår du?” Hon såg helt oskadd ut i alla fall.

Celine såg konstigt på mig. ”Vad menar du? Varför skulle inte jag må bra?”

Jag såg likadant på henne. ”Kanske för att en lastbil krockade med oss? Du verkar inte ha en skråma.”

”Zach.” sa Celine, och nu såg hon orolig ut. ”Jag var inte med i bilen.”

Det var tyst en lång stund medan vi stirrade på varandra.

”Du var visst med.” invände jag tillslut. ”Du satt bredvid mig, vi pratade om dina föräldrar.”

”Nej.” sa Celine. ”Jag tog bussen hem. Jag stannade kvar på parken en stund, och sedan tog jag elvan och gick den sista biten.”

”Skämtar du med mig eller?” sa jag, en aning irriterad. I sådana fall var det inget kul skämt. ”Du var visst med.”

”Zach, doktorn sa att du kunde vara en aning förvirrad efter det här. Att du kunde ha lite minnesförlust.” sa Celine med någon avslutande i rösten. ”Det är du tydligen. Jag var inte med i bilen. Men det är det under att du överlevde, fattar du det?”

”Jag har inte minnesförlust!” utbrast jag argt. Några av patienterna vände sig om och stirrade på oss, så jag sänkte rösten. ”Jag minns, och du var med. Det var ett under att båda två av oss överlevde, och att du inte ens fick en skråma.”

Celine kastade en blick bakåt, och när jag följde hennes blick fick jag syn på mina föräldrar som gick mot oss. Toppen. Dags att bli utskälld.

”Vi får prata med detta senare.” sa Celine och reste sig. Hon hälsade kort på mina föräldrar och försvann sedan bort i myllret.

Jag försökte följa efter, men blev genast hejdad av mina föräldrar. Jag undrade vad det var som hänt egentligen, och varför Celine ljög om det.

 

Celine

 

Fan. Fan, fan, fan.

Jag hade trott att Zach inte skulle minnas någonting, men det gjorde han ju visst! Hur skulle jag komma undan med detta? Zach kan vara jävligt envis, han kommer aldrig att sluta tjata om det här tills han får veta sanningen. Och det fick han inte. Han fick inte veta att jag är en vampyr, det skulle förstöra allt. Jag tror till och med att det är olagligt för vampyrer att avslöja sig. Fast jag var ju ändå en laglös nu, så vad spelade det för roll om Zach visste eller inte?

Jag ångrade genast de orden. Om Zach visste vad jag var skulle han vara skräckslagen för mig resten av sitt liv. Som sagt, det skulle förstöra allt.

Jag suckade högt. Jag var inte redo att gå hem än, så jag gick in till ett café som inte låg så långt bort från sjukhuset. Där satt jag och stirrade på solen, som sakta försvann bakom horisonten, och sörjde den dag då den skulle innebära döden för mig. Jag kopplade bort alla tankar på sånt som var jobbigt, och bara existerade.

 

Zachery

Eftersom jag, bortsett från såret i pannan (som inte ens gjorde ont), mådde helt fint så fick jag lämna sjukhuset samma kväll. Mina föräldrar verkade aldrig tröttna på att skälla ut mig, eftersom att jag skadat mig tydligen helt och hållet var mitt fel. Det är bara så mina föräldrar är. När de blir oroliga, blir de arga och måste skälla på någon. Denna någon är oftast jag. Jag vet, de är lite konstiga.

När vi kommit halvvägs till bilen kom min mamma på att hon glömt handväskan. Jag anmälde mig genast för att hämta den, och började gå tillbaka. Allt för att slippa deras tjat.

Det var väldigt mörkt ikväll, trots alla gatlyktor. Det var tyst också, så tyst att det nästan var lite kusligt.

Jag genade mellan ett par bilar, och upptäckte inte kvinnan fören jag nästan gick in i henne.

”Oj, förlåt.” mumlade jag och försökte gå runt, men plötsligt var hon framför mig igen. Först då riktigt tittade jag på henne, och flämtade till.

Hennes hy var kritvit (samma färg som Celines faktiskt, men det tänkte jag inte på då) och hon var lång och smal. Hennes blonda hår var tunt och långt, räckte ända ner till midjan. Hon bar en läderjacka och ett par tajta jeans, och jackan hade några mörka fläckar kring halsen. Hennes ansikte var avlångt och varje drag var perfekt. Hon var vacker, men inte på det sätt som Celine. Den här kvinnan hade något illviljigt över sig, något ondskefullt. Om det berodde på det hånfulla leendet, eller på den elaka glimten i hennes mörka ögon kunde jag inte säga. Vad det än var, så sände hon kalla kårar längs min rygg.

”Hallå människa.” sa hon mjukt.

Jag svalde och försökte lunga mitt rusande hjärta. ”Du står i vägen.”

Hon skrattade, helt utan glädje. ”Gör jag det? Men då måste jag ju flytta på mig.”

Kvinnan gjorde en ansats att röra sig, men hejdade sig själv med en undrade min. ”Eller…” sa hon och såg på mig. ”Det kan jag ju inte göra. För då skulle du gå din väg, och jag behöver få dig med mig.”

Jag såg oförstående på henne. ”Jag tror att du har tagit fel person.”

Hon skakade på huvudet. ”Åh nej du. Jag känner igen dig så väl, efter all den tid som vi har iakttagit din kära vän.”

Alla tankar snurrade och vägrade ta form. ”Pratar du om Celine?”

Kvinnan ryckte på axlarna. ”Antar det. Rätt snygg, bruna lockar, långa ben…?”

Jag drog ett darrande andetag, i ett försök att samla mig själv. ”Vad vill du Celine?”

”Frågan är inte vad jag vill henne, utan vad min mästare vill henne.” sa kvinnan och började cirkla runt mig. Jag väntade skrämt tills hon kommit bakom mig, innan jag satte fart och sprang. För den här kvinnan var farlig, det kunde jag känna. Och från faror springer man.

Men jag hann knappt ett par steg fören något hårt for in i sidan på mig och jag störtade mot asfalten. Jag kved av smärtan som snabbt spred sig i magen och försökte sätta mig upp. Kvinnan stod över mig och stirrade. Hjärtan började slå ännu fortare, om möjligt. Vem var den här kvinnan? Vad var hon?

Och vad ville hon mig och Celine?

”Försök inte fly.” sa kvinnan med en metodisk röst. ”Du kan inte fly från sådana som jag.”

Vad var sådana som hon?

Kvinnan böjde sig närmade mig, så nära att jag kunde se att fläckarna på hennes jacka var blod.

”Du är väldigt aptitretade.” viskade hon. ”Men jag ska hålla mig. Och eftersom du tydligen inte tänker följa med helt snällt, så måste jag helt enkelt göra dig… lealös.”

Så kände jag ett hårt slag mot huvudet, och allt blev svart.

.

Japp, nu börjar det hända grejer :)



Ny Abduction-poster

Ny Abdution-poster!
Källa
.

BD-kalender

En smygtitt Breaing Dawn kalendern.

Ser rätt cool ut enligt mig.
källa
PS(Halva kapitlet på E.I är klart)DS

Nu kan du kontakta oss!

Nu har vi fixat oss en mejladress!

ilovevampire@live.se

Så mejla bara om du vill något :)

Kapitel 4 på Emmas berättelse

Egentligen är det ju Emma som skriver denna berättelse, men på order av henne så skriver jag nu detta kapitel :) Hoppas att ni blir nöjda ändå.
____________________________________________________________________________

Jag gick ur bilen och upp till huset. Jag vände mig om och såg Alex åka. Sen gick jag in. Min mobil surrade till och jag fick ett sms , det var okänt nummer.

I will not forget ♥/ diin Alex♥

Jag kände att jag log för mig själv hela vägen till mitt rum. Jag la mig på sängen och somnade direkt.

.
Kapitel 4- Pain in the heart
.
Jag svävade på moln nästa dag. Hade jag varit vid mina sinnes fulla bruk, hade jag kanske tyckt att det inte var särkilt smart att vara kär i sin lärare. Men nu? Ja, nu kunde jag inte tänka mig något bättre. Varje gång jag blunade kunde jag se Alexs bruna ögon, som tittade in i mina. Jag kunde känna hans händer mot min bara hud, hans läppar mot mina...
-Går inte din buss nu?
Min lillebror Ricks röst kallar mig tillbaka till verkligheten. Jag tittar på klockan och ser att han har rätt.
Svärade rusar jag ut från huset och vidare till busshållsplatsen, bara för att se min buss åka iväg.
-VÄNTA! Jag sprang efter. VÄNTA, HÖRNI!
Förväges. Jag kunde föreställa mig hur Ella och hennes gäng skrattade därinne. Om de nu åker buss, vill säga.
Jag suckade högt. Toppen. Nu kommer jag försent.
Jag var nära att börja gå hem och tigga Rick som skjuts, när någon tutade bakom mig. Jag snodde runt och stirrade på en blå volvo.
Rutan virades ner och ett rödhårigt huvud sticks ut.
-Ska du ha skjuts? frågade Lizzy.
Jag log lättat. -Ja tack.
.
Tack vare Lizzy så kom jag i tid till skolan. Dock hann jag inte söka upp Alex, som jag tänkt. Jag skulle hur som helts få träffa honom på idrottslektionen senare. Men det verkade vara en sån lång tid tills dess!
På lektionerna och i korridorena stirrade många på mig. Ett tag var jag rädd att mitt förhållade med Alex läckt ut, men sedan insåg jag att det var en del av att fortfarande vara "den nya tjejen."
Vi hade lunchrast nu, alltså ett tillfälle att få träffa Alex! Jag gav mig genast av mot hans kontor, som jag fått veta låg i närheten av gympasalen. Dörren var öppen, alltså måste han vara inne.
Men just innan dörren hejdade jag mig, för jag hörde röster.
-Men Anneli, inte behöver du träna. Du är vacker precis som du är.
Jag stelnade till. Nej, jag måste ha hört fel. Det där kunde inte vara Alexs röst.
-Åh, Alex, vilket smickrare du är!
Det var Alex.
-Ska vi säga klockan sex då?
-Mm, hämat du mig?
-Om du ber mig...
Jag kikade in genom dörren, snabbt, och hann få syn på Alex och Ms Jenen (mattelärarinnan) som stod och log mot varandra. Ms Jenen var helt klart snyggast bland lärarinnora, med långt blond hår, supersmal midja och rena och strikta kläder. Hon var ung, men ändå lite äldre än Alex.
Har ni någon gång blivit knäad i magen? Tja, det har jag. Flera gånger av min pappa faktsikt. Det tar andan ur dig, får dig att knippa efter luft. Och sedan så gör det fruktansvärt ont. Så ont att dina ögon tåras och hela omvärlden försvinner.
Det var så jag kände nu. Som om Alex knäat mig. Vilket han lika gärna kunde ha gjort, det hade säkert varit bättre än det här. Vad som helst var nog bättre än det här.
Alex. Alex, som jag bara för någon dag sedan strulat med, var redan i farten och bjöd ut en ny tjej. Eller en ny tjej? Han hade ju aldirg bjudigt ut mig. Jag hade väl egentligen aldrig räknats. Jag var ju bara en nolla, en Ingen. Varför skulle Alex bry sig om mig?
Jag vände mig om och sprang, innan de två tuturduvorna fick syn på mig och mina tårar som inte gick att hejda, som bara rann och avslöjade för alla vad jag kände.
Om hur ont jag hade i hjärtat.
.
.
Hoppas jag inte gör er besvikna :) Vi ska btw nu börja med att avsluta varje inlägg på ett litet snyggare sätt.
.

Aim High bilder

Bjuder på lite bilder från Jackson Rathbones (Jasper) nya film Aim Hight, som jag just hittade bland annat här.
.
http://twilightsaga.se/files/2011/06/1x01_002.jpg
.
http://twilightsaga.se/files/2011/06/1x01_003.jpg
.
.
.
Jag tycker att den verkar spännande :)
.
//Olivia

Länkbyte

http://vampireacademydaily.blogg.seVi har gjort ett länkbyte med en jättefin VA-blogg, som är alldeles ny och drivs av en viss Lisa.
Checka in :)
Bild som är upplagd på bloggen...
.
http://vampireacademydaily.blogg.se
http://vampireacademydaily.blogg.se
http://vampireacademydaily.blogg.se
http://vampireacademydaily.blogg.se
http://vampireacademydaily.blogg.se
http://vampireacademydaily.blogg.se

BD trailer

Kanske är lite efter, men tittade nyss in trailern till Breaking Dawn.
.

.
//Olivia

Vad jag tycker om VA- böckerna

Eller om de som har kommit ut på svenska hittils, iaf.
Japp, nu har jag läst alla de fem böckerna (den sjätte har inte kommit än). Tänkte skriva vad jag tycker utan att avslöja något om handligen.
Böckerna börjar spännande, man dras med i handlingen. Och förklaringar till saker och ting (jag pratar om första boken nu) kommer inte direkt, utan vävs in i berättelsen. Det är bra, då blir man inte utråkad.
Först är den spännande, och sen trappas det ner lite grann. Relationer byggs upp och utvecklas, och i mitten av boken händer något igen så att spänningen trappas upp.
I varje bok finns det en gåta (stort +), som man får små ledtrådar till och avslöjas på slutet. Saker som i början kan verka helt obetydliga blir ödesavgörande sedan. Mot slutet blir det så spännande att man inte kan släppa boken ifrån sig.
Något som jag också gillar är att vad som helst händer. Jag lyckas knappt lista ut någonting i förväg (jag brukar alltid lista ut hur det ska gå, och det gjorde jag inte alltför ofta i dessa böcker) och det är bra. Jag tycker om att bli överraskad.
.
.
Slutsats: Böckerna om Vampire Academy är olidigt spännande, samtidigt som de är väldigt känslosamma. De drar med en i handlingen och man känner sig som Rose (huvudpersonen) vid många tillällen, och delar hennes känslor så starkt att det nästan blir läskigt.
.
Va09_large
Fanmade bild från weheartit
.
Vill du bli omskakad, så läs detta. Det spelar btw ingen roll vilken bok du läser först, eftersom det finns återberättningar i alla böcker, men annars är Törst den första boken.
.
//Olivia

Grattis Elizabeth Reaser!

Idag fyller Elizabeth Reaser 36 år!
Många som fyller år nu förtiden... :) Grattis från oss här på Ilovevampire!
Elizabeth Reaser Actress Elizabeth Reaser attends the Joyful Heart Foundation Gala on May 20, 2008 in New York City.

Grattis Sara Canning!

Japp, det blir två gratulationer efter varann.
Grattis Sara Canning (Jenna i TVD) som blir 24 idag!

Grattis Gil Birmingham! (i efterskott)

Igår fyllde Gil Birmingham (Bill Black) 45 år! Grattis till honom från oss här på Ilovevampires!

Sköna Damon

Måste bara säga att jag älskar Damons citat.
Tumblr_llztk4symy1qbyvbvo1_500_large
.
Tumblr_lmfwy5ccjg1qdoecso1_500_large
.
.
Sista bilden är härifrån. Resten är från weheartit.com
.
//Olivia

Första sidorna i VA-AGN!

Nu kan man läsa (eller det kanske man har kunnat ett tag, vad vet jag?) de första sidorna i Vampire Academy. A Grafic Novel!
Gud vad jag längtar :)
LÄS HÄR
.
//Olivia

Ett dött hjärta älskar inte: Kap 3

Här kommer kap 3 till EDHÄI! (Haha, lång fökortning. Vi kallar den E.I istället)
Tack för alla kommentarer på förra kapitlet :)
.

Kap 3

Celine

 

Jag stirrade på trädet. När jag övertygad mig själv om att alla andra i parken var upptagna med sitt eget tog jag min nagel och ristade in C+Z= sant i träets bark. Tack vare min styrka blev märket lika bra som om jag använt mig av en kniv.

”Cell, kom då!” ropade Zach, som stod en bit bort och viftade med sitt papper.

”Varför är vi här egentligen?” ropade jag till svar och släntrade fram till honom.

”För att fullborda intervjun som ska vara med i läxan.” svarade Zach när jag tillslut kommit fram. ”Kom då, dags att snacka med några åkare.”

Jag följde hans blick, som landade på skateboardrampen som var full med tuffa skateboardåkare. Jag ryckte på axlarna och lät honom gå. Zach försökte fånga någon åkares uppmärksamhet, med de bara ignorerade honom och åkte vidare. Tillslut gav han upp och kom fram till mig.

”De vill inte prata med mig.” suckade han uppgivet.

Jag tog pennan och papperet ifrån honom. ”Låt mig försöka.”

Jag kände hans förvånade blick i ryggen då jag gick mot rampen. Jag släppte ut mina lockar och rätade till kläderna lite. Okej, vanligtvis brukar jag inte använda mig av mitt utseende. Men nu gällde det ju Zach.

”Ursäkta.” sa jag så mjukt jag bara kunde.

Killen (en svarthårig femtonåring) som just åkte förbi stannade genast och såg på mig. Hans ögon fick sin dubbla storlek och hakan blev lite slapp. Jag log mot honom.

”Hej.” sa jag. ”Jag har försökt hitta en åkare här som vill svara på mina frågor, men ingen vill.” Att vara vampyr innebär inte bara att man är bra på att ljuga, men är även bra på att agera. Nu lyckades jag se förtvivlad ut. ”Det skulle vara så snällt om du bara kunde undvara några minuter för mig.”

”Ja- jag kan svara på frågorna.” stammade killen.

”Men gud vad gulligt av dig.” sa jag och log. Killen rodnade och svalde. Jag kunde höra hur fort hans hjärta slog. Så satte jag igång med frågorna.

När jag fått alla svar jag ville ha sa jag hejdå till killen (som var ganska omtöcknad) och gick tillbaka till Zach, som stirrade på mig.

”Wow.” sa han. ”Jag visste redan att du kan blända folk, men när du verkligen anstränger dig… wow.” Han lade armarna i kors. ”Det är faktiskt inte särskilt schyst att utnyttja folk sådär. Du gjorde killen men för livet.”

Jag skrattade och gav honom anteckningarna och pennan. ”Du har fått det du ville ha. Kan vi åka hem nu?”

Vi började gå mot hans bil. Det hade mörknat nu och gatlyktorna hade tänts. Zach fick jobba en stund innan bilen vaknade till liv och började rulla ut. Vi kom ut ur staden och körde på en gammal asfaltväg kantat av skog.

”Var är dina föräldrar egentligen, Cell?” frågade Zach plötsligt.

Jag såg förvånat på honom. Han mötte snabbt min blick innan han vände sig mot vägen igen.

”I Australien.” ljög jag. ”Hur så?”

Zach ryckte på axlarna. ”Jag undrade bara. Jag har aldrig sett dem, liksom. De verkar så mystiska, typ som du. Du är väldigt mystisk.”

Jag var tyst och visste inte vad jag skulle tycka om det. Ett brummande talade om för mig att vi höll på att få möte. En lastbil, lät det som. Zach, med sin människohörsel, hade nog inte uppfattat det än. Men han hade lyset på så han skulle nog se den.

”Är det bra att vara mystisk?” frågade jag med ögonen på honom.

”Jag antar det. Eller det beror väl på. Vilken person det är som är mystisk.”

Zach svängde lite åt sidan när lastbilen kom inom synhåll. ”När det gäller dig så…”

Men resten hörde jag inte. För jag hann höra en sladdande ljud, och när jag såg på lastbilen såg jag hur den helt plötsligt svängde av från sin fil och störtade rakt mot oss.

Jag hann tänka snabbt. Om lastbilen körde in i oss skulle Zach garanterat dö av krashen. Om jag räddade honom skulle jag kanske avslöja mig. Men jag kunde inte låta Zach dö. Det var likadant som att ta självmord.

Jag kastade mig in till Zachs säte. Han var så chockad att han inte ens hann skrika. Jag drog upp hans ben till sätet, så att han satt ihopkrupen. Sedan slog jag armarna om honom och skyddade honom med min egen kropp, som fick fungera som sköld. Allt detta inom loppet av ett par sekunder.

Det hördes en öronbedövande krasch. Jag kände hur metall pressades in i min rygg och sedan gav vika för min hud. Lukten av blod talade om för mig att Zach ändå skadas lite grann. I tystnaden var det pysande ljudet av läckande avgas det enda som hördes.

Jag backade försiktigt undan och sköt samtidigt metallrester och det som var kvar av lastbilen bakåt. Bortsett från ett litet sår i pannan var Zach oskadd. Han hade svimmat, kanske av chocken.

Jag steg bort från förödelsen. Lastbilen hade kört in i oss med all kraft. Allting var krossat. I lastbilens förarsäte fanns ingen. Jag rynkade pannan. Hur kunde bilen kört in i oss utan förare?

Jag släppte den tanken när jag kom ihåg Zach igen. Jag ringde 911 och bad om en ambulans hit. Bara för att.

Jag gick fram till Zach och strök med handen längs hand kind. Beröringen sände elektriska stötar genom hela min döda kropp. Att ett hjärta som inte slog ändå kunde älska. Det var rätt otroligt. Och förbjudet.

Jag drog snabbt tillbaka min hand och höll andan. Lukten av blodet började bli påfrestande nu. Jag vände mig om och sprang. Hela vägen hem.

 

En medlem av De

Så fort som lastbilen hade kraschat in i människans bil hade jag hoppat ut från bilen och rustat upp i skogen, så snabbt att vampyrflickan inte hann uppfatta min lukt. Mikaels plan hade funkat. Flickan hade räddat människopojken och dessutom smekt hans kind. Tydliga tecken på att det som vi så länge fruktat var sant. Det var faktiskt ganska skönt att äntligen på bekräftelse, efter all tid som jag slösat bort här. Skönt att äntligen få komma under jord igen.

”Hon gick på det.” suckade Mikael bredvid mig. Hans ansikte var orörligt. ”Dags att ta dem till mästaren.”

”Dem?” sa jag oförstående.

”Vi tar pojken också.” sa Mikael. ”Så att hon inte krånglar. Kärlek är en svaghet som vi ska använda emot henne.” Han såg på mig. ”Vi har bevisen nu. Du tar pojken så tar jag flickan.”

En aning förnedrande att jag fick ta en svaga, patetiska människan. Men Mikael hade högre rang än jag så jag bugade bara. ”Som ni vill.”

”Och du Wilma…” hejade han mig när jag började gå. Han log kallt. ”Se till att han är vid liv.”

Jag log för en gångs skull mot honom. ”Ska försöka.”

 

Celine

Som i en dimma stapplade jag ner till källaren, ryckte upp ett par blodpåsar och drack snabbt innehållet. Huvudet klarnade. Vad skulle hända nu?

Ambulansen skulle hämta Zach. De skulle ta honom till sjukhuset, ta reda på vem han var och sedan ringa hans föräldrar. Under tiden fick jag sitta här och låtsas vara omedveten. Zach skulle nog vara förvirrad, det skulle inte vara svårt att övertyga honom om att jag faktiskt inte var med i bilen och inte råkat ut för olyckan. Jag hatade att ljuga för honom, men det var för hans egen skull.

Det dröjde inte mer än en timme fören min telefon ringde. Det var sjukhuset. Det hade hittat mitt nummer i Zachs ficka och därmed ringt mig. Jag spelade chockad och berättade Zachs fulla namn och hur de kunde nå hans föräldrar. Sen började jag gå till sjukhuset.

.

//Olivia


Sv: till Sanna

Sanna om Hela VA- A Grafic Novel bilden:
Gulligt citat!
En fråga till dig: Har du läst den femte boken ur Vampire Academy "Andens kraft"(vad tycker du om den) och vet du när den 6 boken kommer?
Sv: Jag håller på med Andens Kraft just nu, men jag vet inte när 6:an kommer (på svenska alltså.) Testa att fråga den här tjejen:
twovampires.blogg.se
Tack för din kommentar!
.
//Olivia

Hela VA- A Grafic Novel bilden

Förrut, om ni minns, så publicerade jag några bilder från Vampire Academy-A Grafic Novel. Tja, nu har jag hittat hela bilden på en av dom bilderna.
Klicka på den för att få den större.
.
//Olivia

Fick svar från Emma Vieceli!

Jag gick in på Emma Viecelis blogg (hon som teckar Vampire Academy- A Grafic Novel) och började läsa hennes webserie, Dragon Hier. Jag tycker den var jättebra och lämnade en kommentar om det. Och fick svar nästan direkt! Och det var verkligen ett jättensällt svar :)
.
dh2009print.jpg
.
Hitta svaret här, om ni inte har något bättre för er:
http://www.emmavieceli.com/blog/2011/6/3/vampire-academy-twitter-avatars.html?lastPage=true#comment13209941
.
Ja, ville bara berätta det liksom :) Blev lite uppspelt.
.
//Olivia
PS (Ni kan ju ta och läsa serien oxå. Inte för att den har något med vampyrer att göra XD) DS

Sv: till Sanna

Sanna om Ny BD bild!:
Japp otroligt gulliga!
När kommer nästa kapitel utav din fanfic: Ett dött hjärta älskar inte?
Svara genom ett inlägg eller någonting:)


Sv: Det kommer nog när som helst. Det är klart, men inte bearbetat.
Tack för din kommentar :)
.
//Olivia

Ny BD bild!

Hittat en NY bild från BD:
Fin va?
Källa
.
//Olivia

TVD- Säsongsstart: 8 sep!

The Vampire Diaries säsong 3 börjar sändas (för er som följer den amrikanska) den 8 September.
Kul att veta tänkte jag :)
Källa
.
//Olivia

Nikki Reed + Paul McDonald

Nikki Reed har förlovat sig med sin pojkvän, Paul McDonald!
Grattis till dem :)
.
//Olivia

Abduction- Biopremiär

Fick nyss reda på att Abduction har biopremiär här i Svergie den 30 September.
Källa
.
//Olivia
.
PS (Bilden är fanmade. Hitta den på google) DS

VA-bilder från A Grafic Novel

Hittat lite fler bilder från Vampire Academy- A Grafic Novel
.
.
Läääääängtar.
.
//Olivia

BD bilder

Hittade några Breaking Dawn bilder på msn-s hemsida. Vissa kanske ni redan sett, men några är väl nya?
Tjuvtitta på nya "Twilight: Breaking Dawn"!
.
Tjuvtitta på nya "Twilight: Breaking Dawn"!
.
Tjuvtitta på nya "Twilight: Breaking Dawn"!
.
Tjuvtitta på nya "Twilight: Breaking Dawn"!
.
Tjuvtitta på nya "Twilight: Breaking Dawn"!
.
Tjuvtitta på nya "Twilight: Breaking Dawn"!
.
Tjuvtitta på nya "Twilight: Breaking Dawn"!
.
Tjuvtitta på nya "Twilight: Breaking Daw
.
Okej, de var väl gamla. Men har ni sett dem i denna kvalla förr? Okej, kanske det också.
Jaja. Vissa var nya för mig iaf.
.
//Olivia

Del 7 av HON, ute nu!

Bok 7 av House of Night är ute nu, finns att köpa på Internet-bokhandlar. Själv läser jag inte den serien, men för er som gör det kan det vara kul att veta :)
Coolt omslag iaf :)
Källa
.
//Olivia

Bilder på karaktärerna i VA för A Grafic Novel

Det har kommit ut bilder på karaktäterna i VA för Vampire Academy- A Grafic Novel.

Från vänster: Christian-Lissa-Dimitri-Mason-Mia-Rose
.
Är det vara jag som LÄNGTAR IHJÄL mig???? Jag älskar både serier och Vampire Academy. Detta är som gjort för mig.
LÄNGTAR...
Källa
.
//Olivia

Aj!?

Haha , fick en liten glas bit under ena foten. Trodde det var en sten så jag drog den över den andra foten. Sen ser jag hur det börjar rinna blod. Dum som jag är så smakar jag på blodet. Hehe det smakade faktiskt gott:) ska försöka lägga upp en bild på det om det går:)det gör himla ont fast det inte var så stora sår:) //Emma

Tråkkigt:(

Hejj! Jag har ingen data och jag lovade ju att kapitel 4 skulle komma för en vecka sen. Allt jag skrivit var på datan så nu ska jag skriva om det på mobilen så ni får det snart. //Emma

RSS 2.0